Att träffa en vän

Att träffa en gammal vän som jag inte sett på flera år blir en varm överraskning.
Jag promenerar upp till hennes hus där hon bor nu efter skilsmässan. Syrenhäcken blommar för fullt och den lila färgen fullkomligt sprakar runt det röda huset med vita knutar. Doften minner om sommaren som sakta är på väg.

Det blir ett kärt återseende, våra liv ser helt annorlunda ut än på den tiden vi umgicks mycket men ändå, vi pratar oavbrutet hela kvällen, vi äter lax med rostade rotsaker och promenerar sakta genom den ljumna kvällen.

Det är en härlig känsla och en värdefull kväll, vissa människor gör avtryck i livet som trots att tiden går lever kvar, det är fint.

Att ha begränsningar

Idag när jag står längst upp på toppen och har hoppat av sittliften, står vid randen av backen, vid randen av världen med en spektakulär utsikt, fortfarande lite skakig i benen inser jag ett sorgligt faktum. Mina rädslor gör att jag har begränsningar. Jag ser att det inte är någon risk att jag skall ramla av jordklotet men känslan i magen gör att det knyter sig.

– Jag måste ha flackare backar säger jag till mannen som själv gärna susar nerför alla backar oavsett svårighetsgrad.

Jag vill inte ha rädslor, likaväl vill jag inte ha begränsningar. När jag sitter med det heta kaffet och ömma vaderna i soffan tänker jag att imorgon skall jag våga åka brantare.

Vad är det värsta som kan hända

Att bubbla

Det ligger en känsla av otålighet  i luften vi andas 8 timmar om dagen. Det känns att alla går och väntar. Som i starten på ett sprinterlopp, vi står på banan och gungar på ena foten och väntar på startskottet. Vi vet att målet ligger framför någonstans, vi böjer våra huvuden.

Mitt i väntan och otåligheten bubblar vi i tvåsamhet, vi släpper tankar och drömmar fria, vi äter choklad och gör strategier på hur vi skall springa och var.

Det finns en viss charm i det, tanken svindlar, att kunna svara ja på frågan han ställde på föreläsningen innan beskedet, det där med livet och när det tar slut.
– Hade ni kul?

Energikick

Mitt i virvelvinden äter vi lunch på stan hon och jag. Vi pratar i munnen på varandra och tankar om framtiden avlöser varandra i rasande fart, jag tror det kallas brainstorming.

Vi sippar cola och kaffe, pratar om jobbet som givit oss mycket energi sista tiden eller åren egentligen och hur vi skulle kunna fortsätta, jag tror det kallas framtidstro.

Vi pratar om våra liv rent generellt och skrattar mycket under tiden, pratar om vad vi vill göra och varför.

När lunchen är slut har jag mer energi än när den började och jag vet att det kallas vänskap.

En vän

På Fredag tar jag egen bil och styr mot Vidökna efter jobbet. Jag ser redan framför mig hur vi anländer i varsin bil från två olika håll precis när skymningen sakta sänker sig över systers gård som jag och vännen lånat. Grusgångens knastrande och nyckeln som gnisslar i låset. Värmen kommer välkomna oss eftersom jag kommer ta en sväng förbi redan dagen innan.

Vi tänder en brasa i kakelugnen och dricker rött till en god köttbit, det gör vi alltid de gånger vi får till en egenträff nuförtiden. Vi kommer skratta mycket och avhandla de senaste månadernas händelser medan gryningen smyger sig in med dimman över åkrarna.

Det blir en stund då saknaden läggs åt sidan både för henne och för mig, vi kommer vakna trötta men ändå fulla av energi, det gör vi alltid. Vi kommer att steka ägg och bacon till frukost och dricka svart kaffe.

Det blir fint helt enkelt, det blir det alltid.

Juni2013 ”Vänskap, kärlek och norrlands guld”

Bröllopsletardagen gick över all förväntan, jag och fina vännen susar runt i Eskilstuna och den tredje eller fjärde klänningen i butik nummer ett är MIN klänning, helt fantastiskt den satt nästan som gjuten också bara lite uppläggning annars perfekt. Vi hittar smycken, skor och lämnar in ringarna för gravering.

Det är så lustigt när allting bara fungerar, med henne är det alltid så och jag vet inte varför och det spelar faktiskt ingen roll, jag är glad över det, känns extra bra att efter sommaren starta firma med den kvinnan.

På kvällen sitter jag och mannen ute länge, det är kallt men vi lyckas ändå dricka ett antal Norrlands Guld medan vi skall hitta sången att gå fram till ”altaret” till. Det borde vara lätt men jag kan säga att det är det inte, finns massor och ingenting. Tillslut skrattar vi mest till alla konstiga sånger från innan ”dackefejden” och efter minst två timmars lyssnande har vi tre stycken vi tycker om. De är lite pretto kan vi dock tycka så vi skall fundera ett varv till.

Ikväll kom de små, lite tidigare än vanligt, pappan skulle resa med jobbet, jag säger inte nej till en extra kväll. Imorgon sätter vi igång med ladan, på riktigt.

Mars 2013 ”Att landa och blanda”

Efter en hysterisk vecka på jobbet som får andningen att nästan helt stanna av landar jag hos min yngsta käraste syster på fredagskvällen. Vi är där alla tre och äter tacos dricker rött vin och pratar om livets alla svängningar längtan efter familj och det roliga med att faktiskt arbeta med människor. Stressen äter på oss som är äldst och den yngre har för närvarande hittat helt rätt i livet och utstrålar lugn och glädje, välbehövligt för oss andra i tider som dessa. Taxi hem i natten till mellansyster. Efter ett tidigt uppvaknande ger jag mig av hem med kaffet i näven.

Två timmar senare sitter jag på den stora stenen utanför vedboden med livskamraten nära. Vi suger i oss av solen som värmer i det stilla kalla. Vi dricker en drink och pratar om allt. Vi klär på oss ordentligt och ger oss ut i skogen och jobbar i tysthet ett par timmar. I tankarna rör sig nästa smycke jag skall smida till min systers födelsedag, jag är inte helt klar men snart, jag tror det skall få stå för att ibland landa och blanda. Det skall få stå för glädjen att ha nära vänner som lyssnar, som får mig att skratta åt det som är tungt och som letar brudklänningar och skor i silver.

November 2012 ”När orden träffar”

När jag läser hennes ord brister mitt också för jag vet hur det känns. Det kan verka konstigt att en dag kan vara så viktig men den är speciell den dagen. Julafton finns nog i allas hjärtan på ett eller annat sätt, i mitt betyder den värme och familj, betyder mormors gård på Gotland i vinterskrud och ledighet och tända ljus.

Förra julen var min första utan barnen, jag fick dem på juldagen men det spelade ingen rolll tyvärr för hur mycket jag än försökte göra en till julafton så finns det bara en sådan dag.

Jag vet hur det känns, jag vet hur starkt man får sätta in förträngningsmekanismen när dagen närmar sig, tyvärr följer det med när man som vi vågar börjar om.

September 2012 ”Det vi står för”

Hon säger att hon måste bli bättre på att skriva, att hon behöver komma igång. Det behöver hon inte, hon skriver fantastiskt bra. Jag säger att jag måste komma igång i smedjan, lägga mer tid. Det behöver jag, idag gjorde jag det det var fantastiskt härligt trots att jag tror jag slipat bort mina fingeravtryck vid det här laget.

Silvret med lädret blir lite av det råa, blanka, kantiga, stilfulla som vi står för. Vi står för det hårda arbetet, den mjuka kärleken, den livfulla vänskapen, de stabila fötterna på jorden i det som vi kallar livet. Vi står för rätten att vara lycklig, ödmjukheten att erkänna sina misstag och se sina tillkortokommanden och fira sina styrkor. Vi står för att aldrig ge upp, att alltid se dem runtomkring oss som behöver styrka och energi. Att ge mer än att ta. Vi står för stickade tröjor i skogen eller strukna skjortor i lobbyn.

Vårat liv och våran vänskap kommer alltid att vara spännande.