En sån där dag

Det här visar sig vara en dag då regnet vräker ner. Vi springer till bilen med jackorna fladdrande efter oss som segel, mannen har åkt före så det är jag och de små. Vi hoppar in i bilen, vi är fuktiga och blöta och styr något sent den blå in mot samhället, skolan, fritids och mitt besök till sjukgymnasten.

Jag följer med in på fritids och säger god morgon fast stressmonstret rör sig i magen, endast fem minuter sent kommer jag till avtalad tid och jag är nöjd med det.

Dagen fortsätter lite i samma anda, jag har en oro i kroppen som jag inte lyckas skaka av mig. Kan inte sätta fingret på det men det mesta känns bara fel.

Jag hämtar de små, vi åker till affären och handlar inför morgondagens frilufsdag, vi äter glass och hemma lyckas jag laga en grymt god makaronilåda. Vi spelar legospelet och ser på en ny bra serie innan jag stryker deras små varma kinder god natt.

Sent i smedjan nu sitter jag och filar på en beställning.

I morgon är en ny dag, det är bra.

 

 

 

Tyst och dammigt

Tafatta kramar i hallen innan vi ger oss iväg, små tysta frågor viskas fram som jag inte kan besvara, mitt hjärta känns redan tyngre och lite mer sorgset, luften är redan svårare att andas. Denna vecka är både luften och hjärtat tyngre än vanlig av skäl som inte hör hemma i offentligheten.  Det regnar och på något vis känns det helt naturligt, igår sken solen.

När vi landar hemma efter en arbetsdag känner jag att sorgsenheten är på väg att vinna, ni vet när det känns som om axlarna väger flera ton och man bara helst vill sätta sig och stirra ut genom ett fönster tills dagen är slut, kanske är det bara jag.

Men jag gör inte det, jag städar, i det tysta huset flänger jag runt och dammsuger, plockar och skrubbar hela duschen med svamp och kalkrent. När jag ligger där med knäna i sörjan och känner doften av rent i näsborrarna känner jag mig iallafall levande igen.

Alltid något.

 

Som om den tiden aldrig funnits

Solen skickar varma kvällsstrålar på oss idag när vi anländer hem efter en ny dag  i en ny vecka. Vi äter falukorv och pratar lite i munnen på varandra, vi har pulvermos till för att potatisen möglat men ingen bryr sig nämnvärt om det.

Vi spelar fotbollskrocket i kvällssolen och de små blir lite osams, men det är inte ovanligt och alla blir sams under kubbturneringen. Vi läser bok fast klockan är sent och ligger sedan med huvudena tätt ihop och pratar tyst om livet, om frågor du bär på. Vi ger en stor godnattkram som på något vis rymmer all längtan  och vi båda andas ut.
– Nu har vi en hel vecka tillsammans, säger han och suckar förnöjt.

Den stora sitter i soffan, vi sitter lite längre ifrån men ändå nära, vi pratar om andra saker. Han är så på gränsen nu tänker jag på gränsen mellan barn och inte längre barn.

Jag lämnar deras dörr på glänt, deras rufsiga huvuden på kuddarna och hjärtats skärvor börjar hamna på plats, börjar skava in sig vid de rätta bitarna så skarvarna knappt kommer att synas.

Det är som om den där andra tiden just idag just nu aldrig har funnits.

Isglass, pant och två stora hjärtan

Vi samlas idag vi tre, förunderligt hur ni kan få en tur till Ica för att veckohandla att kännas som en roadtrip. Vi lyssnar på radion ganska högt och diskuterar krig, rasism, bebisar samt vad vi skall handla för frukt.

Jag kastar flaskor, ni pantar, när ni hämtat ut pengarna går ni unisont ut och skänker dem till den trasiga själen utanför. Jag är kluven till det men kan inte, vill inte stoppa en så osjälvisk gärning oavsett.

Vi äter isglass och låter solen värma våra ansikten, vi landar, det ligger en rastlöshet i luften, att hinna berätta allting som hänt, alla tankar som rymde sig i veckan då vi inte ses. Vissa saker får mig att skratta och vissa får mitt hjärta sorgset, hur ni är så tappra och så lojala.

Nu har ljuden i huset tystnat, dagen övergått i kväll och myrorna har slutat krypa i kroppen.

I min parallella liv

I mitt parallella liv har jag precis stoppat om de små efter en lugn kväll. Det sprakar i öppna spisen och lågorna gör skuggspel på timmerväggen. Vi har spenderat kvällen med läxor och en middag med tända ljus, suttit nära i soffan och skrattat till bonde söker fru.

I mitt parallella liv så packar jag väskor och skär melonbitar för att morgonen skall gå smidigare. Du har smutsat ner handfatet med akrylfärg och glömt torka av allt annat än din favoritpensel som du med stolthet visar upp rengjord.

I mitt parallella liv har du glömt plocka undan kläderna på golvet men visar mig roliga klipp på nätet du hittat efter skolan innan jag kommit hem. Du har ätit choklad fast det är Måndag och vi tjafsar lite om det.

Det är Måndag igen, i detta liv sätter jag mig tätt intill mannen i soffan som lägger sin varma hand över min, bara för att han vet.

Det där med Måndagar

Idag regnar det, faktiskt i princip hela dagen och kvällen.

Idag lämnar jag barnen, ett snabbt hej då i hallen, och sedan vända sig om och gå mot bilen för att möta ytterligare en vecka  där de lever sitt liv och jag mitt, så onaturligt det känns.

Idag åker jag till fabriken som lever i sin bubbla, sitt vacuum efter beskedet.

Idag skulle regnet ha fallit ikapp med tysta tårar om det inte vore för den där mannen, han som får mig att skratta trots regnet. Eller vännen som få tiden att bara rusa iväg trots allt. Eller för ängeln jag fått av en liten klok person som vill att jag har någon som liksom ”passar” mig de veckor vi inte ses.

DSC_0013

Otålighet

Det är Måndag morgon mitt i livet. Trots att våren redan gjort en liten smygentré så gör vintern sitt bästa för att desperat hålla greppet om oss här i de sörmländska skogarna.

Det är Måndag morgon mitt i livet den ”rätta veckan” och otåligheten gör sig påmind i varje fiber, kroppen vill springa före och snabbspola dagen. Det finns en liten som väntar på mig  idag, det finns en större som kommer vänta hemma på mig idag.

Nu kör vi

Jag bär dig

Livet som det borde vara, trötta efter bio en helt vanlig vardagskväll då allt annat får stå tillbaka. Vi sitter nära i biosalongen där vi är princip själva. Med busig glimt i ögat äter vi godis fast vi egentligen inte alls borde och kommer hem senare än vad som är vettigt kanske.

Det är så mycket i livet som inte alls är vettigt eller som det borde.

En liten själ som också uttrycker oro, hur blir allting nu då, vad kommer hända med planerade resor och hus och allting annat, du måste ju ha ett jobb sen också mamma.

Jag kan inte lova att allting kommer bli precis som förut, jag kan inte lova att alla resmål vi önskar åka till kommer bli besökta av just oss. Jag kan inte veta alls om eller när jag får nytt arbete eller vilka tider det då kommer handla om.

Men jag kan lova en sak, oavsett vad som händer nu och framåt i livet kan du lita på mig, jag kommer finnas där och se till att du lär dig det du behöver, att du har får det du måste ha, och om du behöver, bär jag dig.

En annan sorts Söndag

Idag är en annorlunda Söndag. En Söndag som bjuder oss på sol medan vi bjuder alla barnen på grillad middag.

Det är en annorlunda Söndag för barnens pappa ligger ute i jobb så jag får hämta dem även i morgon, annars är Söndagen den kvällen då luften blir aningen svårare att andas. Den kvällen då små varma händer redan börjar sakna, då vi sitter i soffan och liksom klamrar oss fast vid veckan som alltid gått för fort.

Det är en annorlunda Söndag för i morgon åker vi till fabriken som skall lägga ner, vi kommer inte att prata framtid och brinna för projekt på samma sätt som vi brukar. Vi kommer försöka hålla det flytande. Mitt mål är att jag kanske kan få någon annan att må lite bättre i morgon, att kanske känna sig lite starkare.

Det är en annorlunda Söndag men han där bakom datorn på andra sidan bordet är samma, han har alltid varit samma sedan den den dagen jag först lärde känna honom och han är mitt ankare i det vi kallar livet.

En Måndag att minnas

Den här Måndagen blir olik alla andra, kroppen slår stopp eller korrekt sagt musklerna. Själen, hjärtat och hjärnan är fulla av energi av glädje av längtan efter de små som snart kommer hem, men musklerna säger stopp.

Såhär i efterhand är det en av de bästa sakerna som hänt på länge, äntligen en läkare och en sjukgymnast som kan hjälpa mig att få bort problemet nu när jag själv insett hur stort det faktiskt var.

Den här Måndagen kom vändpunkten, det var nu jag bestämde mig.