Utemöbler, regn och silverspån

Det här med att välja utemöbler ter sig denna Tisdag som en så när på omöjlig uppgift. Vi befinner oss i en stor hall som är fylld till bredden med vad som känns vara ett hav av stolar, bord och parasoll. Det kanske är det som är problemet det finns för mycket. Jag och mannen hamnar i två vilstolar och liksom fastnar där, mannen som arbetar i hallen kommer fram och frågar om vi vill ha hjälp, nja svarar vi unisont, vi vet inte.
Jag informerar honom om att jag har blivit kär i stolarna. Han tittar på mig lite under lugg och suckar, kanske är jag inte den första idag eller kanske låter jag som en märklig person jag vet inte.Tiden flyger iväg medan vi sitter där med pannorna i djupa veck, sannerligen ett i-lands problem hinner jag tänka och vips skall de stänga, kanske var lika bra det.

Väl hemma småspringer jag ner till smedjan, mitt lilla hus med den blå dörren, jag har en beställning som borde bli klar idag. Musiken skvalar ur de små högtalarna mannen har ställt dit som present och värmen från elementet sveper över smalbenen. Hamrandet går i takt och jag fastnar en lång stund vid en låsmekanism jag inte riktigt får till. Plötsligt är klockan halv elva, när hände det. Det är så det fungerar när jag gör någonting jag älskar, tiden försvinner, jag antar att det gäller er andra också. Man borde sannerligen arbeta med någonting man älskar.

Jag oroar mig för den lilla

 

 

 

Att smida med vänstern

När klockan ringer någonstans i periferin känner jag mig inte på länga väga utvilad. Resten av familjen är redan en våning ner och sitter förnöjt och knaprar digestivekex i soffan som komplement till havregrynsgröten. Tabletterna för axeln gör att jag sover illa.

Himlen är klarblå och det ser skönt ut bakom glaset i altandörren, jag skall bara svepa en stor kopp kaffe sedan är det iväg till sjukgymnasten, denna gång skall jag tänka långsiktigt, inte vara otålig.

De små är hemma nu ordningen är återställd, syret är tillbaka och när vi spelar hänga gubbe, lagar deras favoritkyckling och skrattar tätt ihop i soffan till farmenavsnittet känner jag precis hur mycket jag saknat dem.

Det är bara axeln kvar, tills dess smider jag med vänstern

 DSC_0355

Medan ljusen brinner ner

Kvällen sänker sig över de sörmländska skogarna och jag och äldsta vännen skrattar så tårarna rinner, vi äter god mat och pratar om livet medan ljusen sakta brinner ner. Vi pratar om att vi känt varandra i 28 år, herregud ett halvt liv. När morgonen kommer så äter vi bacon och ägg till frukost, vi möter det som faktiskt känns som vår under en timmes promenad med vårbäckarnas porlande och fåglarnas kvittrande i solen över kullarna.

Väl hemma kommer snön tillbaka, den faller i stora lite blöta flingor medan jag går vägen ner till smedjan där jag tillåter mig att tappa bort tiden, nu brinner inga ljus men flitens lampa lyser i skogskanten.

Jag saknar er

DSC_0281

 

 

Vackra saker

DSC_0028_1

 

Idag funderar jag på hur jag skall skapa vackra smycken som infattar dessa glasbitar som jag köpte i Italien. Ibland är det skönt att låta livet bara kretsa kring vackra saker, det slår ett litet hål i tystnaden som välkommet släpper in skrattet.

Februari 2013 ”Trumlaren rullar”

Det är sent på natten, trumlaren rullar med örhängen och jag har precis varit ute i den stjärnklara natten och skött om djuren, släckt åt hönsen och andats in den kalla nattluften som kontrast mot det varma inne där brasorna sprakar och skuggorna av ljusen spelar mot timmerväggen.

Alla andra sover och tystnaden infinner sig, jag funderar på ekorrhjulet, jag funderar på min systers ord i fredags när vi båda många mil ifrån varandra stressar till dagis och skolor för att samvetet gnager att vi egentligen jobbar för mycket. Vem uppfostrar våra barn brukar vi diskutera, varför gör vi det inte själva? Vi tycker ändå om hjulet som snurrar, vi gillar att arbeta att känna att vi gör nytta att vi bidrar.

Det måste finnas ett annat sätt säger hon, om vi bara var modigare. Vi är modiga men ändå, det borde finnas ett annat sätt. Vi kanske kunde rikta energin åt ett annat håll säger hon,

Kanske tänker jag, om vi vågar. Till den dagen kommer den dagen så vi väljer en annan väg ett alternativt spår så kämpar vi på, jag mina systrar, min fina vän, min äldsta vän.

Så är det, livet.

November 2012 ”Under arbete”

Det är så härligt att vara pågång, det är så underbart att saker börjar bli färdiga som vi tänkt, det är så rofyllt att smyga ner till smedjan, det är spännande att höra vildsvinen nära i skogskanten, det är underbart att mannen river badrum och bygger så jag blir riktigt imponerad över allt han kan.

Det är jobbigt att längta.

Imorgon skall jag luncha med fina vännen som fick mig att le idag, jag visste knappt att det fanns ”dissalistor”.

Armband under bearbetning

November 2012 ”Silver, saknad och kärlek”

Vi gick en mil ihop han och jag, vi toppade med het spetsad glögg på uteplatsen i den sista eftermiddagssolen. Jag tassade ner till smedjan efter det med lite ömma vader lungorna fulla med frisk luft. Jag har slipat och polerat och slipat igen, skölden, brickorna, ringar på vattnet och armbanden börjar ta form, en sak i taget. Jag har lyssnat på country och tejpat fingertopparna med maskeringstejp.

Vi eldar och sitter och ritar badrum han och jag, han vill sätta igång och jag tänker inte stoppa honom. Nu skall vi toppa igen med en middag på stan vilket inte händer så ofta som det borde. Imorgon går denna veckas saknad i graven och jag skall hålla dem nära.

När jag lunchar med fina vännen den här veckan kommer vattenspeglarna ligga inbäddade i själen på ett annat ställe som känns långt borta just nu iallafall.

Oktober 2012 ”Ett andetag”

Det fina med helgen har varit att vi tagit oss tid med varandra, två timmar i sängen varje morgon och flertalet koppar kaffe. Att vi har ätit gott och jobbat ute på gården med pyssel inför hösten. Att jag har suttit och arbetat timmar i smedjan och gärna skulle fortsätta med det hela veckan. Att vi byggt varsin fin box åt kaninerna i verkstaden nu inför vintern. Att jag hunnit gå ut en långpromenad, rensat jordgubbslandet, tagit fram alla vinterkläder och lagat supergod fisksoppa med vitt vin.

Det fina har varit att vi hunnit med en massa bra saker och ändå tagit ett andetag i vardagen.

Det mindre mysiga var att den bästa mannen klämde ihjäl husmusen med vår bordsskiva, bra förvisso eftersom den höll på att tugga på vår soffa.

Augusti 2012 ”Litet bakslag”

Det är smutsigt men härligt! ett litet bakslag var att de tre ringarna blev klara fästena blev klara men inte bra. Efter två timmars slipande så var det bara att såga nya och imorgon kväll börjar jag om med dem. Men smycket blir häftigt, stort, enkelt och rent så som vi tycker om. Ur ren fotografisynpunkt tror jag det blir mycket bra, det kommer synas trots att det inte blir närbilder. Jag köpte fyra olika sidenband idag om vi får för oss att det passar. Denna vecka bjuder nu på smedjan naturligtvis all hemmatid, konferens i personlig utveckling 2 dagar på arbetstid och middag imorgon med fina vännen och sista planeringen inför lördag.

Vanlig maskeringstejp skyddar mot värmen vid slipning.

Juni 2012 ”Från en annan vinkel”

Idag ser jag silversmedjan ur en annan vinkel, den jag ser när jag går fram och tillbaka från verkstaden.Vi renoverar, och renoverar och målar, rensar jordgubbslandet och avslutar kvällen i bara handukar på altanen med ett glas vitt. Imorgon kommer alla barnen på middag, det är bland det bästa jag vet, alla samlade, hela min familj.

Sen nästa vecka skall vi umgås med barnen, renovera, kanske renovera lite till. Men några luckor skall jag göra mig och smita ner till stugan och fila på den senaste designen, blir riktigt bra faktiskt.