Tandborstar och Tystnad

Jag minns i början av den här karusellen som nu är livet. Det känns som en evighet sedan, en helt annan tid. Det var svårare att hantera saknaden då den förlamade mer och jag plockade alltid undan de små tandborstarna med gråten i halsen när min vecka var slut, det är ett av mina starkaste och klart sorgligaste minnen jag har av den tiden.

Det har gått många år nu, livet är annorlunda, saknaden är annorlunda, inte mindre men den har en annan skepnad idag. Nu plockar jag inte inte undan tandborstar, jag har lärt mig mer hur jag skall tänka även om jag ibland misslyckas.
Jag är mamma alltid, det här är deras hem alltid.
Nu när jag bostar tänderna en Tisdag med tystnaden som ackompanjemang hittar jag en liten vit gummigubbe bakom den uppskattade polkatvålen, den får mig att le, den får mig att se det lilla ansiktet framför min som ställde gubben där.
Kanske som en liten påminnelse till mig, leendet som fick börja morgonen färgar hela dagen, det är lättare att sakna någon med leendet kvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *