Det där med julklappar

Det här med att ha en brokig familj, som ett lapptäcke, ett fint. Lite ihopplockat, men många. Jag har alltid önskat mig en stor familj, jag har så länge jag kan minnas velat bo på landet. Jag minns i tidiga vuxenlivet då de flesta flyttade till staden, jag hyrde hus på landet, en liten stuga på ett berg, redan då tänkte jag att det var så det skulle vara. Jag brukar tänka på det.

Jag och mannen handlar julklappar, vi skall hålla det inom rimlig nivå i år och skall bara handla till barnen i närmsta familjen. Det blir nio att handla till säger jag, va! säger han, ja det blir nio. Jag känner att jag säger det med ett leende som liksom fastnar i ansiktet och han stryker mig över kinden och håller sig nära mig hela kvällen i köpcentret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *