Väntan

Den där stunden av tålamodslös väntan precis innan ni kommer dundrande genom dörren är nästan värst.
Ni vet när man väntat på någonting i vad som känns en evighet och sen när det bara är någon timma kvar så står man nästan inte ut längre, så känns det.
Som att hela veckans längtan har samlat sig i kroppen och nu rinner genom ådrorna i ett rasande tempo, nästan kokar och fräser.
Jag går runt i huset och får ingenting gjort. Jag har till och med gjort en lista för att inte fastna trots att jag bannlyste skrivna listor för länge sedan när orken nästan tog slut.

Det spelar ingen roll, när jag hör era röster i hallen, bubblandes som champagne i munnen på varandra till mannen som står och ler så lugnar sig stormen och hjärtat dunsar ner och landar mjukt i den där känslan vi kallar kärlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *